Jag känner mig så rädd, rädd för att inget ska funka. För att allt ska skita sig och jag måste få be som jag brukar. Och det är något jag verkligen inte vill göra.

Torsdagen va kanon, förutom att jag fick höra massa saker som folk har döljt tills nu, va jätte jobbigt att höra det här. Jag ville inte tro att det va sant. Jag undrar ens varför vänner ska dölja sådant. Jag fick ju genast se allt ifrån en annan sida. Va värre att höra det nu än vad det hade varit om dom sa något efter det hade hänt, allt hade varit MYCKET lättare för mig då. Just nu vet jag inte alls vad jag ska känna eller tycka. Är det jag som har gjort fel? Jobbigt är det iaf. Kommer ta ett tag att ens smälta det.

Helgen har varit lugn, fick för mycket i mig i torsdags i guess! Va bjudem hem till min farmor igår på middag. Sen där efter åkte jag hem till min farbror med familj. Är alltid kul att spendera tid där, lika mysigt varje gång! 
På onsdag ska jag åka med mamma till ullared. Saknar min familj. Jag brukar spendera var tredje helg hos dom pga att jag jobbar tidigt då. Men jag behöver åka dit när jag är ledig. Bara känna att man är hemma på riktigt. Nu ska jag äta nudlar och sen gå och lägga mig, jobbet väntar heeeeeeeeeeeeela veckan...