Tänker inte nämna hans namn i detta inlägg men den här killen gjorde så att jag flög på moln ett tag. Att man kan bli så glad av en röst. Jag tyckte verkligen om honom om vän och hoppades på att det skulle bli mer självklart. "kärlek" är svårt, jag har svårt att släppa in det riktigt. Men med honom lyckades jag nästan, tills den dagen jag gjorde ett litet misstag och den här personen vägrar pratat med mig igen. Vad ska man göra? lägga sig på knä och be. Nä jag är tyvärr för stolt för det. Men han ska veta att han betydde mycket för mig. Att bara vara hans vän räcker, bara han finns där. 

Han vet att det är han när han läser det här, och jag vet att han gör det med!